Illusionen av förändring

Alienationen som uppstår när ens omgivning snabbt förändras tycks vara ett tema som återkommer hos den kinesiska regissören Jia Zhangke’s verk. I Stilla Liv (Sanxia haoren, 2006) finns exempelvis en mycket minnesvärd scen där de två huvudkaraktärerna står på ett hustak och tittar ut över staden. Längre bort i staden demoleras ett höghus, och på avstånd bevittnar huvudkaraktärerna hur huset faller till marken; kontrasten mellan stadens våldsamma förändring och människorna som stillsamt betraktar och lever i den blir mycket effektfull och samtidigt också talande för hur Zhangkes filmer ofta skildrar just den här konflikten mellan landets förändringar och de enskilda människorna.

Pickpocket (Xiao Wu, 1997) handlar om en ung man som lever i utanförskap och försörjer sig som ficktjuv. Återigen är det temat alienation och förändring som är centralt; Xiao Wu, till följd av sin oförmåga att förändras tillsammans med omgivningen, förpassas till utkanten av samhället. Syfteslöst driver han runt på gatorna och det finns alltid ett slags sökande i hans rörelser; han tittar sig ständigt omkring som om han letar efter något, och ofta dras hans blick till någonting utanför bilden, vilket förstärker känslan av att det är något avlägset (se nedanstående två bilder för exempel). Förutom den mycket träffande skildringen av utanförskap, bjuder Zhangke också på en väldigt intressant problematisering utav förändringen som Kina genomgår, eftersom det är ett land som gör anspråk på stora förändringar i sitt försök att röra sig bort ifrån sin historia som totalitär stat och komma till rätta i sin plats som en supermakt.

Förändring alltid sker på någons bekostnad, och Zhangke skildrar just dessa människor som hamnar efter när Kina rusar framåt. I Pickpocket lyckas Xiao Wus vänner röra sig i takt med landets förändring. De gifter sig och skaffar respektabla arbeten. Xiao Wu, som saknar en känsla för entreprenörskap, förblir dock en ficktjuv. Hans tidigare vänner vill inte längre veta av honom, och syfteslöst driver han runt i sin ensamhet bland nedgångna hus och fattiga kvarter. Överallt spelas det kinesisk populärmusik, men han föredrar att lyssna på sin tändare som spelar Für Elise.

Runt omkring Xiao Wu sker ständigt förändringar. Hans kamrat som driver en butik har blivit vräkt eftersom regeringen vill förnya staden. När kamraten lastar in sina inventarier i en lastbil säger chauffören att det är för landets bästa att det gamla ger plats för det nya, varpå den vräkte mannen svarar att han bara ser det gamla försvinna, men han ser inget nytt som tar dess plats. En av Xiao Wus tidigare kompisar (som också arbetade som ficktjuv) har arbetat sig upp och startat eget företag, vilket han har blivit belönad med utmärkelser för. Fastän han gör anspråk på att driva legitima affärer och försöker distansera sig ifrån sitt kriminella förflutna, bedriver han fortfarande olagliga affärer vid sidan av för att tjäna extra pengar. Han påstår sig ha förändrats, men det är egentligen inte sant. Den här frågeställningen kring huruvida landet faktiskt genomgår en riktig förändring eller om det hela bara är ett påhitt uppfattar jag som centralt i filmen.

I sin jakt efter sällskap besöker Xiao Wu en klubb där man kan hyra tjejer som sjunger och dansar för en. Han blir förälskad i en av dessa tjejer – Mei-Mei. När han säger att han vill besöka klubben varje dag för att umgås med henne föreslår hon att han skall köpa en personsökare istället, så att hon enkelt kan kontakta honom när hon är ledig. Hennes lösning på problemet är således en modernisering. Xiao Wu köper sig förstås en personsökare, men det visar sig snabbt att han inte kan få tag på henne för det. Han genomgår en förändring, men situationen förblir densamma.

En annan scen som påpekar en liknande problematik är när familjen är samlad för att diskutera hur de skall hantera ett kommande bröllop. En av Xiao Wus bröder bjuder då familjen på varsin Marlboro-cigarett. Familjemedlemmarna blir chockade när de får reda på att man kan köpa ett paket lokala cigaretter för samma pris som en enda Marlboro-cigarett, vilket får Marlboro att verka vara lyxcigaretter. Men så är det förstås inte, eftersom Marlboro är cigaretter i prisklassen för vem som helst. Här stöter man alltså på lite samma sak som när Xiao Wus försöker bli modern genom att skaffa sig en personsökare. Det är två olika paket cigaretter – det ena representerar det nya, ”fina” och internationella Kina; det andra det gamla och lokala. Skillnaden i pris och status är hög, fastän det är en liknande typ av tobak som i respektive land har samma plats i samhället.

Samma sak gäller Xiao Wus tändare som spelar en monofonisk Für Elise. Efter vad man kan förmoda är ett flitigt användande börjar batterierna ta slut, vilket gör att tonerna inte får rätt pitch. Detta resulterar i att alla tonerna i Beethovens välkända verk inte är korrekta. Ljuden har förändrats, men låten den spelar är densamma, bara i en aningen mer perverterad form. Detta blir en passande metafor för hur Zhangke uppfattar landets förändring. Man sätter nya etiketter på saker och ting, och man förändrar utseendet på byggnaderna, men egentligen är allting precis som förut.  Förändringen som landet säger sig genomgå är en illusion.

Ytan förändras visserligen, men innehållet (och därmed förtrycket) består.

// Jack Brånfelt

Taggar:, , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: