Sing a Song of Sex

Oshima hade inte mycket gott att säga om sitt land, oavsett om det gällde film (”My hatred for Japanese cinema includes absolutely all of it”) eller politik. Under andra halvan av 60- och början av 70-talet fick hans pessimism och radikala politik ett minst lika radikalt uttryck i en grupp filmer som på olika vis använde sig utav av brechtianska distanseringsmetoder för att förmedla landets tillstånd och behovet av en marxistisk revolution. Sing a Song of Sex (Nihon shunka-kô, 1967) är en av dessa filmer och den erbjuder, bland annat, en mycket vass kritik av den samtida ungdomen.

I fokus står fyra alienerade ungdomar som driver omkring och drömmer om sex. En dag åker de till Tokyo med sin lärare, vilket slutar med att läraren dör. Dagen efter dödsfallet börjar pojkarna ifrågasätta sina liv och vad som egentligen är verklighet. Oshima har alltid väldigt mycket att säga och likt många andra av hans filmer är detta en väldigt mångbottnad film som berör många ämnen och teman i en form som inte är helt lättillgänglig. Jag tänker inte ens försöka göra en genomgående analys av allt vad som händer i filmen, utan mitt fokus är hur jag uppfattar delar av dess sexualitet (som är ett återkommande tema hos Ôshima och som ligger till grunden för hela hans politiska filosofi) och kopplingen till ungdomligt utanförskap.

Redan i öppningsscenen avslöjar Oshima sin misstro för den japanska framtiden. Filmen börjar med en helt röd bild, som det stillsamt droppar svart vätska på, tills det till slut bildas ett hål i mitten av den röda bilden.

Färgen röd spelar en central roll i Sing a Song of Sex, eftersom det är en färg som är central i den japanska flaggan, där den representerar solen (flaggan förställer en sol som reser sig). I kontexten Japans flagga kan man således tänka sig att färgen röd står för liv och ljus, vilket alltså innebär att filmens inledning symboliserar ett mörker (och om liv representeras av ljus, så är det rimligt att döden representeras av mörker) som sakta sväljer det japanska ljuset (och därmed också landet). Senare under filmen kommer också den röda färgen att förknippas med andra saker som, enligt Oshima, var ett problem i samhället, bland annat den stora mängden reklam för coca cola som pryder gatorna.

Problemet som filmen i första hand behandlar är de japanska ungdomarnas oförmåga att förstå sig på landets problem och deras ovilja att göra någonting åt dem. Tidigt i filmen står en politiskt aktiv organisation och försöker få filmens huvudkaraktären att skriva på en protestlista mot Vietnamkriget, vilken de, uppkäftigt, signerar med ”Mr Jerk” och ”Good-for-nothing”. Istället för att intressera sig för politiska problem spenderar de dagarna med att fruktlöst drömma om flickor de vill ha sex med.

Enligt Oshima bygger det japanska samhället på ett emotionellt förtryck, och det är framför allt det sexuella förtrycket som Oshima menar är grunden till ungdomarnas alienation. Allt de intresserar sig för är sex, men de har ingen möjlighet till att förverkliga dessa drömmar, ty de klarar inte av att kommunicera emellan könen. Eftersom modernisering är en slags abstraheringsprocess, abstraheras också relationen mellan man och kvinna. För de manliga ungdomarna är flickorna inte mer än en sexuell handelsvara. Flickan de drömmer om går under beteckningen 469; en annan tjej någon i gänget gillar betecknas 2000. Siffrorna kommer från bänkarna de sitter vid under examsskrivningen. Att ha ett namn brukar klassas som något av det viktigaste för en persons identitet. Genom att ge flickorna siffror istället för namn avhumaniseras de – de blir handelsvaror, snarare än människor.

Denna klyfta mellan man och kvinna var djupt rotad i den japanska kulturen, där de två könen hade sina tydliga könsroller som man ogärna översteg. Pojkar och flickor gick på olika skolor och hade överlag inte stora möjligheter att kommunicera med varandra, vilket förstås ökade spänningen och intresset för det andra könet. I Sing a Song of Sex får denna klyfta ofta ett uttryck. Några exempel följer nedan:

I bild nummer ett pågår ett samtal mellan killgänget i bild och flickgänget som är utanför bild. Flickorna går samlade i grupp framför pojkarna och det förs en dialog mellan pojkarna i bild och flickorna som inte är i bild, vilket skapar en tydlig distans mellan de två grupperna. När man först får ta del av scenen verkar det som att pojkarna går och talar för sig själva, och det är förstå när man via ett annat klipp får se flickorna i en separat bild som man förstår att de talar med varandra.

Bild nummer två är, tyvärr, inte särskilt tydlig, men om man tittar noga så bör man kunna urskilja några huvuden precis där stenmonumentet börjar. Till höger av bilden kommer sedan pojkgänget, och kamerans avstånd skapar ett väldigt stort avstånd mellan å ena sidan läraren och tjejerna (till vänster), och å andra sidan pojkarna (till höger).

I tredje bilden har vi en lång sekvens där pojkarna och flickorna har tagit in på ett värdshus. Eftersom pojkarna enbart är intresserade av sex försöker de ta sig in hos flickorna, men till väldigt litet resultat. Tre av dem försöker konversera med flickorna, men det är en konversation som till största del sker genom dörren. De ser aldrig varandra, och vi får aldrig ta del av flickornas rum. Det blir således en tydlig uppdelning mellan könen och en omöjlighet till kommunikation mellan dem.

Bild nummer fyra har två intressanta aspekter. Dels har vi förstås avståndet mellan man och kvinna som här tar sin form dels i att kvinnan står instängd i en telefonhytt, emedan mannen står utanför; men dels också bildens djup där de två får representera varsitt väldigt frånskilt bildligt plan. Vad som också är intressant är kamerans fokuspunkt, som varken ligger på mannen eller kvinnan, utan på bilen emellan dem. Detta förstärker ungdomarnas diffusa och alienerade tillstånd – inte ens kameran kan fånga upp dem.

Precis som dessa bilder vittnar om, finns det ett ständigt avstånd mellan könen – en oförmåga att kommunicera och förstå varandra.  Detta avstånd menar Oshima har sin grund i att ungdomarna är sexuellt förtryckta. Japan var länge ett väldigt strikt land när det gällde vad som fick visas på film, och Oshima var också en som gärna utmanade detta (framför allt i Sinnenas Rike (Ai no corrida, 1977) som ännu inte har visats i sin ocensurerade form i Japan). Före Andra världskriget var det förbjudet att ens visa kyssar på film, men efter hand utmanades detta och allt mer vågade scener tilläts visas. Det är i sig goda framsteg, men det är förstås inte riktigt så enkelt att göra sig av med ett systematiskt förtryck.

Männen kan här inte få utlopp för sin sexuella frustration och de orkar inte intressera sig för någonting annat, vilket leder till deras apatiska tillstånd. Deras lärare försöker få dem att förstå. Han sjunger folksånger med snuskigt innehåll för dem. Han motiverar det med att ”suggestive songs reflect the voice of the oppressed”. Problemet med ungdomarna är att de inte är intresserade av politik; de kan inte uppfatta att de är förtryckta. Genom traditionella sånger kan man bekanta sig med den förtryckta arbetarklassen, och sedemera vakna upp ur sin apatiska slummer. Men Oshima är medveten om komplexiteten och det inte är fullt så enkelt, utan det kan lätt gå fel. Det är precis också vad som händer i filmen.

Ungdomarna tar till sig sångerna, men missuppfattar syftet. Istället för att befria dem ifrån deras omedvetna förtryck, ser de sångerna som en ursäkt för att låta deras sexuella frustration få ett våldsamt uttryck. Detta skildrande av sexuellt förtryck som leder till våldsamheter var vanligt hos vänsterorienterade filmregissörer i Japan som försökte skildra hur fascismen växte fram.  Ett exempel på detta är Fighting Elegy (Kenka erejii, Seijun Suzuki, 1966) som driver vilt med ungdomar på 30-talets Japan som inte får ligga och därför ägnar sig åt att slåss istället.

I Sing a Song of Sex börjar de våldsamma tendenserna visa sig i form av fantasier där en av ungdomarna våldtar en klasskamrat på katedern under en examsskrivning, samtidigt som resten av klassen likgiltigt fortsätter att skriva sina tentor. I filmens avslutningssekvens blir denna fantasi verklighet; kvinnan i fantasin tillåter sig bli våldtagen av männen i samma klassrum som drömmen utspelade sig, samtidigt som en lärare håller en lektion i historia – återigen poängteras alltså ungdomarnas ointresse för historia (och med tanke på att historia är centralt i Marx teorier är det inte konstigt att Oshima väljer att låta våldtäkten ske under just en sådan lektion). Till slut nås alltså en punkt där männen förgriper sig på kvinnor för att få utlopp för sin lust – kvinnorna förvandlas till föremål som männen använder för sin egen njutning. Fascismen får återigen sitt fäste i Japan.

Det finns också en annan central scen som vittnar om problematiken mellan sexualitet och makt. Den ena av pojkarna förs i jakten på en kvinna till sin lärares flickvän. Väl där sjunger han ett antal verser ur sångerna som han lärt sig av läraren. Efter att ha gjort motstånd ett tag ger kvinnan upp och hon tvingas till sex. Av stor vikt här är färgerna som präglar bilderna. Nedanstående två bilder avslutar scenen som rör deras sexuella relation. Den första bilden domineras av vitt, emedan den andra bilden domineras av rött. Tillsammans utgör dessa två bilder Japans flagga och därmed också en kommentar på det manliga förtrycket av kvinnor som Oshima uppfattar som centralt i det japanska samhället. Genom att låta våldtäkten utspela sig på dessa färger gör han en koppling mellan landet och det sexuella våldet som sker i bilden (och därmed också i landet).

Ett annat genomgående tema som Oshima utforskar i filmen är huruvida man som neutralt observerande åskådare är skyldig till brottet som man åskådar. När en av karaktärerna har haft sin dröm om hur han våldtog en klasskamrat så känner han sig skyldig till brottet, och det går till den grad att han erkänner för henne att han faktiskt har våldtagit henne en gång – i sin fantasi. Ett annat exempel är när den ena av ungdomarna går in i sin lärares rum innan denne dör och ser honom sova med sin spis på. Han uppfattar att rummet sakta men säkert håller på att fyllas av rök, men han väljer att ignorera det. Under filmens gång ifrågasätter han om och om sin egen skyldighet till lärarens död. För Oshima finns det ingen skillnad mellan den som utför brottet och alla åskådare som omedvetet ser på medans det händer. Detta går att koppla till filmens tematik kring ungdomarnas oförmåga och ovilja att förstå förtrycket i det japanska samhället och därför ser på emedan landet rör sig mot sin undergång.

Denna ovilja genererade mycket ilska hos Oshima, och i Sing a Song of Sex tar han ut sin frustration över samtidens ungdomar. Trots att de är nyckeln till förändring, är de inte det minsta intresserade av varken sitt eget förtryck eller det japanska samhällets tillstånd. Därför pekar Oshima också ut dem som medbrottslingar till det japanska samhällets förfall – genom att vägra göra någonting är de själva aktiva i upprätthållandet av sitt eget förtryck.

// Jack Brånfelt 

Taggar:, , , , , , , , , ,

4 responses to “Sing a Song of Sex”

  1. filipakerman says :

    Briljant analys av briljant film, som kanske av texten att döma verkar mer betungande än vad jag uppfattade den som. Jag hoppas detta inte avskräcker någon, för det är trots sitt pessimistiska innehåll en lustfylld och rolig film.

    Det märks att du har en mycket mer specifik infallsvinkel på japanska nya vågen än jag har, vilket var väldigt spännande att ta del av. Även i nyare japansk film är sexuellt förtryck centralt (för mig senast i Love Exposure [2008]) men jag har inte tidigare förstått varför, vilket jag nog till stor del gör nu. Kul!

  2. jackbranfelt says :

    Briljant är ett starkt ord, men i filmens fall är jag villig att hålla med. Och jag håller också med om att det är en både rolig och lustfylld film.

    Sexuellt förtryck tycks definitivt vara ett återkommande tema i Sonos filmer. Kul att det var givande!

  3. Harald Nordgren (@HaraldNordgren) says :

    Av ditt flitiga refererande till marxism får jag bilden av att detta är en ideologi du förespråkar. Men, är det verkligen rimligt att anta att socialismen är den [i]enda[/i] lösningen på dessa ungdomars sexuella problem?

    Det konservativa Japan behöver omstrukturering i form av mindre lagstadgat förtryck, men det är väl en ren frihetsfråga och säger egentligen inget om vilket [i]ekonomiskt system[/i] som är att föredra, eller?

    Den socialistiska idéen om en ”ny människa” som ska komma med revolutionen är såklart kittlande på ett teoretiskt plan, men är knappast vidare realistisk med bakgrund av historien. Praktiskt sett bör väl sexuell frigörelse kunna komma [i]utan[/i] en allomfattande omstrukturering. Hur ser den explicita kopplingen mellan Marx och sexuell frigörelse ut för dig?

    Tack för en grym filmblogg! /NeverNoMore

    • jackbranfelt says :

      (Som en inledande parantes vill jag bara säga att jag inte är en expert på varken Marx, filosofi eller politik; mina åsikter/resonemang är inte gjutna i sten, utan kommer garanterat att utvecklas och förändras i takt med att jag blir mer bevandrad.)

      Om det är rimligt att se det som den enda lösningen låter jag vara osagt, och om Oshima tycker att det är den enda lösningen kan jag inte svara på. Däremot är det säkert att Oshima är marxist. Han kämpade för att individens frihet, och däri är förstås sexuell frigörelse en del. Anledningen till att sex kom att spela en så central roll i hans filmer, misstänker jag, har med Japans situation att göra; det sexuella förtrycket var väldigt tydligt och kraftigt och intellektuella marxister härledda Japans militaristiska historia och tendenser ur det sexuella förtrycket (och Oshima gick sedan vidare och härledde, bland annat, problemet med en revolution och förändring ur samma förtryck).

      För mig finns det nog ingen explicit koppling mellan Marx och sexuell frigörelse (för att svara på fråga tre), men en frigörelse (oavsett slag) handlar om ett utjämnande av en maktbalans. Genom en i slutändan total utjämning nås en fullkomlig individualism. Utöver det, tror jag att det finns en koppling mellan alienation och sexuell frustration. Om i så fall alienation är oundviklig i ett kapitalistisk samhälle (Marx hävdar ju att den är det för arbetaren, men det är uppenbart att alienationen sträcker sig längre än så (vilket just några av Oshimas filmer handlar om)) borde också sexuellt förtryck vara oundvikligt.

      Det sexuella förtrycket i 60-talets Japan är förstås helt annorlunda mot hur det ser ut i vårt samhälle som är betydligt mer frigjort, men som istället är sexuellt förtryckt på annat vis (kanske är den rentav farligare eftersom den är svårare att greppa?). Därmed inte sagt att den sexuella revolutionen var onyttig eller reaktionär, men det är naivt att tro att vi är helt sexuellt frigjorda, bara därför att det talas om att vi är det. Men det är inget konstigt att alla länder och maktkonflikter är unika, vilket innebär att Marxs teorierna måste justeras och utvecklas. Marx pekade ut problem och kamper som är relevanta och märks av än idag, även om hans ekonomiska system kanske är föråldrat (eller så kanske det inte är det; att sätta mig in i ekonomi är någonting jag planerar ta tag i snart).

      Ingen teoribildning är fulländad, utan måste ständigt utvecklas och justeras. Jag ser inget orealistiskt med ”den nya människan”, om man med det begreppet åsyftar en människa fri ifrån alienation (vilket jag antar är vad Marx gör), trots att det har varit ganska många misslyckade försök att införa ett ordentligt marxistiskt styre (vilket jag antar är vad du syftar på när du skriver ”bakgrund av historien”). Det är uppenbart att det finns avsnitt av Marx som behöver utvecklas. Och just tillvägagångsättet för hur ett marxistiskt system skall inrättas känns som ett sådant (och jag vet själv inte hur jag förhåller mig i den frågan). Oshimas film ”Night and Fog in Japan” utforskar, för övrigt, den tematiken med bakgrund av 50-talets misslyckade studentrörelser på ett, tycker jag, väldigt intressant sätt.

      Hur som helst kan det mycket väl vara så annan form av alienation uppstår ur ett marxistiskt styre, men det känns inte särskilt meningsfullt att spekulera i just nu.

      Angående fråga två håller jag med om att det är en fråga om frihet och att frihet i sin mest grundläggande form inte säger någonting om vilket ekonomiskt system som är att föredra. Men eftersom frihet är ett begrepp som betyder olika beroende på vem man frågar, medför det att ett särskilt ekonomiskt system kanske förhindrar en särskilt tolkning av begreppet frihet.

      Dessutom är det inte rimligt att förminska frihet till en fråga om lagar, eftersom frihet kan vara någonting mycker mer än att ha tillåtelse att göra någonting enligt lag. Allt ifrån sociala normer, till inflytande ifrån familj och dylikt spelar in. Samtidigt är det väl inte heller rättvist att förminska Marxs teorier till enbart ett ekonomiskt system, eftersom det innefattar betydligt mer än så. Däremot är det förstås rimligt att tänka sig att en förändring av lagar förändrar och kanske förminskar/förstärker ett förtryck av något slag.

      Jag har dock svårt att tänka mig att ett system som bygger på en ojämn maktfördelning kan existera utan att någon part förtrycks, eftersom den vid makten alltid är intressant av att behålla sin makt (och det är just den här viljan att behålla makten som leder till att maktförhållandet till slut förskjuts och förgörs (se Hegels allegori om förhållandet mellan tjänare och mästare)). I och med förtryck följer sedan alltid en begränsning av frihet av något slag (om man inte möjligtvis tänker sig frihet i en exempelvis sartreansk mening) för den förtryckta parten. Att marxismen är lösningen ligger väl just i tanken om att man genom att göra sig av med maktförhållanden (d.v.s. styrande och styrd) uppnår en människa fri ifrån alienation och förtryck, d.v.s. fri.

      Men verkligheten är komplex, och det går förstås inte föra fram en lösning i några få rader. Jag hoppas i alla fall att jag tydliggjorde några av mina resonemang och svarade på dina frågor. Om inte annat var det gött att få sammanfatta och föra ihop några tankegångar.

      Tack för din kommentar och kul att bloggen uppskattas!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: