Välkommen till Djupfokus

Det lät så banalt. Men ändå kunde vi knappast motstå vårt egna förnuft.

”Djupfokus”… Vilket skämt! Har vi precis gått grundkursen i filmvetenskap, eller?

Svar: ja.

Benjamin, Jack och jag har fått utstå det obligatoriska nötandet om att djupfokus (helst i långa tagningar) är någonting värdefullt och spektakulärt, under den period som vi läste filmhistoria på Filmhuset i Stockholm. Vi har sett Citizen Kane (Orson Welles, 1941), slutet på Toni (Jean Renoir, 1935) och såklart också läst André Bazins texter. Att dessa arbeten är en helig ko för en filmvetare är kanske inte så konstigt, men faktum kvarstår att vi inte behöver döpa vår blogg till någonting så väntat.

Men när förslaget kom upp kändes det oundvikligt. Oavsett om det beror på vår status som filmstudenter eller inte var”Djupfokus” ett bloggnamn som vi alla tre kunde känna att vi identifierade oss med. Därför var valet självklart.

Men varför är djupfokus, inte bara en del av filmens vokabulär, utan dessutom en av filmens viktigaste egenskaper? Jag tror, liksom Bazin, att djupfokuset kan vara en bidragande faktor för att vidhålla filmens plasticitet. Genom klippning påskyndas oftast berättelsen, medan den obrutna tagningen uppmanar publiken att se. Bazin skriver att djupfokuset skapar en eskapism som gör filmen mer verklig än verkligheten. Detta är förstås sant. Visst älskar jag att kalla februaridagar som denna ta mig till Paris genom Rohmer eller Nabua genom Apichatpong.

Men seendet får publiken också att agera kritiskt. Den djupa bilden lägger aldrig fokus på en sak och lämnar därmed alltid filmen fri för tolkning. Detta är av extrem betydelse, för det är välkänt att film kan användas i maktsyften. Det finns alltså en demokratisk anledning till djupfokus. För tankefrihetens skull. Dessutom, hur skulle man över huvud taget kunna analysera film om alla bilder hade en förutbestämd innebörd? Djupfokuset framhäver alltså inte bara filmens konstnärliga väsen utan intellektualiserar också mediet.

Vi lever i kärva tider. I en film som Shame (Steve McQueen, 2011) blir framställningen av New York inte mer än en diffus hinna bakom människorna i centrum. Michael Fassbenders protagonist är, kanske precis som vi tittare, alldeles för upptagen av sig själv. Filmen är trots allt, som Bazin sagt, vårt fönster mot världen. Är filmen i så fall i kris? Digitala kameror och nya filmfönster så som smartphones och läsplattor ger en kall rysning längs ryggen; det är uppenbart att detta inte är till bildens fördel. Å andra sidan är 3D-teknik någonting som definitivt har potential för att frambringa nya nivåer av plasticitet i filmen. Frågan kan inte annat än lämnas öppen.

På så vis är djupfokus inte bara ett relevant begrepp när man betraktar filmhistorien, vilket vi till stor del önskar göra på denna blogg, utan också ett dagsaktuellt ämne för filmen, samhället och den mänskliga tillvaron – och även sådana teman kan bli aktuella att ta upp på Djupfokus. Det är viktigt att tjusas av filmen och det är viktigt att granska den. Med de orden invigs här och nu denna blogg. Välkomna och mycket nöje!

// Filip Åkerman

Taggar:, , , ,

5 responses to “Välkommen till Djupfokus”

  1. Beatrice Wahlberg says :

    Snygg presentation. Begreppet djupfokus får en ny intressantare innebörd med denna språkliga illustration. Good point om Shame också! Kommer att läsa i fortsättningen. Mvh Bea kandidatkursen

  2. Hej says :

    10 kl9-11.20, Lives of Others, shortbus, 15, 10-12, 20/2 10-17, 21 feb 9-16, 24 feb Blue, 29,2 irreversible, 7 mars, strange days 10-12, 9masr klotet solen, 10-12

  3. filipakerman says :

    Kul att det uppskattades och roligt att du vill läsa vidare. Vi ses på Blue!

  4. Albert says :

    Jag är sugen på lite topics. Nu har ni legat på latsidan ett tag. Om ni ska kunna konkurrera med Blondinbella för ni vara lite mer på.

  5. Harald Nordgren (@HaraldNordgren) says :

    Intressant utläggning om djupfokuset som ett medel för demokratisering av filmmediet!

    En intressant aspekt är hur det används i slutscenen i Hanekes Caché; man håller djupfokus men vilseleder sedan publiken med bildkompositionen. Det ger en ytterligare, spännande frihet till åskådaren!

    Tyvärr tycker jag texten rör vid det pretentiösa mot slutet, men annars är det läsvärt och bra.

    Djupfokus är ett bra namn och förhoppningsvis kommer även texterna att ha en egenskap av djupfokus. Jack skriver bra om film i forumet på http://loading.se/ , så det ska bli kul att följa det i större format.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: